2016. Ett minst sagt händelserikt år.

Såhär med bara ett par skälvande timmar kvar på året känns det oerhört passande med någon form av summering av året som snart passerat. Brukar inte göra detta men då året varit ett av de mest händelserika under mina 29 år som en levande individ på den här planeten känner jag att det känns rätt på något sätt. Jag tänker att jag skall försöka hålla mig kort, i alla fall relativt kort, och lyfta fram de största händelserna under respektive månad.

Januari
– Började få allt mer blodad tand för längdskidåkning i takt med att tekniken infan sig i spåret.
– Månad full av rehabliteringsträning för foten som stukades i december. Har aldrig tidigare cyklat så många mil på en spinningcykel.

IMG_7618
Tre av mina kompisar under rehabtiden.

Februari
– Hittade tillbaka till skogen, om än i formen av lugna promenader än så länge.
– Flyttade ut ur den lägenhet och det samboskap jag trodde skulle vara för evigt.
– Bara ett par dagar senare skrev jag kontrakt på min nya lägenhet (ibland känns det verkligen som om saker händer av en anledning).
– Anmälde mig till Vasaloppet 2017 (första tecknet på 30-årskris?!), något som jag senast ett par dagar tidigare lovat mig själv att aldrig göra och utsätta mig för!

vasalopp
Minen sekunderna efter jag anmält mig till Vasaloppet! Hjälp!

Mars
– Sprang mina första löpsteg sedan skadan och upplevde mitt livs största runners high efter min första trailrunda i Skatåsskogen!
– Avbokade den tänkta skidresan och åkte istället iväg med ett gäng likasinnade tokar till soliga Marbella och Toughest Training Camp, en vecka med fantastiskt mycket träning och härliga människor, precis vad jag behövde! Åker dit igen 2017, ses vi där?

marbella

April
– Årets första OCR-lopp, Toughest i London, en mycket nervös tjej startande i Elite efter månader av rehabliteringsträning och ytterst lite löpträning. Lyckades ändå komma i mål nöjd med min placering och insats.
– Firade med att dricka Rom&Cola och blev mer än kompis med han som senare skulle bli Han med stort H.
– Lärde mig älska koriander.
– Blev nykär i att springa.

Maj
Toughest Malmö, ett fall framåt, sämsta placeringen under året men också årets tuffaste motstånd, nöjd över mitt hittills enda lopp utan en enda straffrunda (skall bli fler under 2017!).
– Höll på att bli dödad av samma Han då han skulle kyssa mig i smyg efter att ha ätit jordnötssmör.
– Fick äntligen nycklarna till min nya lägenhet!

nycklar
Lägenheten med bara 4 meter till löpspåren i Skatås!

Juni
Toughest Stockholm, klarade fyra fast lanes och mitt livs första FlyingMonkeybar på tävling (om än i nedförslut)!
– Sprang en av årets absolut bästa löpturer, 24 km i Sandsjöbacka tillsammans med Honom. En annan höjdpunkt var en kortare tur i fullkomligt ösregn i Sävedalen.
– Flyttade, efter en totalt köksrenovering, in i lägenheten.
– Köpte mitt livs första par rullskidor (sägs ju man skall avverka 90 mil innan Vasaloppet och vi har inte snö så många månader varje år), även detta någonting jag lovat mig själv att aldrig göra.

img_9739
24 km i vackra Sandsjöbacka – check!
rullskidor
Jag ser ju glad ut i alla fall! Dock roligare när jag väl vågade mig ut på asfalt. Måste dock erkänna att jag föredrar snö och riktiga skidor alla dagar i veckan.


Juli

– Fick för första gången ställa mig på pallen på ett OCR-lopp, 2:a plats i Nordic Race i danska Hasle Bakker.
– Vågade (äntligen) bli ordentligt kär i han med stort H och har sedan den magiska helgen i Varberg bara älskat honom mer och mer för varje dag som går.
– Vandrade i fantastiskt vackra Höga Kusten!
– Åkte till Skottland och tävlade i mitt livs första Spartan Race, ett lopp som varade i drygt 3,5(!) timmar, fick för andra gången kliva upp på pallen och ta emot mitt andra andrapris.
– Beställde för första gången hämtpizza med hemleverans till ett hotellrum (varför har jag inte gjort detta tidigare?)!
– Flög direkt till och fjällvandrade i fantastiska Norge tillsammans med tre toppenkillar, högpunkten var när regnet öste ner, humöret var minst sagt inte det bästa och hela gruppen pausade inne i en liten grotta och hittade ny kraft med hjälp av en fickplunta fylld med Ron Zacapa.

Glad tjej.
Glad tjej.
Glad tjej igen.
Glad tjej igen.
Precis innan avfärden upp i bergen.
Precis innan avfärden upp i de norska bergen, Geiranger.

Augusti
– Intensiv jobbmånad. Vann mitt livs första lopp, om än ett vanligt löparlopp på drygt 6 km på en jobbkonferens 🙂

September
– Toughest Oslo, inte mitt bästa lopp, backarna bokstavligt talat drog musten ur benen och huvudet var inte med. Fantastisk helg dock med fin pojkvän och härliga vänner. Trivs i Norge!
– Även Toughest i Umeå, loppet som var längst bort men som gav mig mitt dittills största hejarklack, tack fina Norrlandsvänner! Klarade äntligen(!) rampen på första försöket!

Oktober
– Finalen i Toughest Tour, hemmaplan i Göteborg. Startade som 10:e tjej i jaktstarten och kom i mål och slutade på samma placering, har aldrig tidigare sprungit ett lopp så ensam, dock med fantastisk(!) hejarklack. Satte FlyingMonkeybar!
VM i Kanada. Wow, vilken upplevelse. Tuffaste loppet jag någonsin gjort men som gav blodad tand inför nästa år. Lagtävlingen var helt klart en höjdpunkt på hela OCR-året. Nästa år skall jag upp på pallen!

Jaktstart och final i Toughest Mini Tour 2016.
Jaktstart och final i Toughest Mini Tour 2016.

nil

November
– Sa upp mig från jobbet (andra tecknet på 30-årskris?!). Efter drygt 4 år är det dags för mig att hitta nästa plats att fortsätta växa på. Ett oerhört svårt beslut men som kändes helt rätt så fort det var taget. Vad jag skall göra härnäst? Det vet jag inte ännu men ser fram emot att ta reda på det under 2017.

December
– Årets sista OCR-lopp, två stycken för att vara exakt, Spartan Super och Sprint i Valencia, Spanien. Största lärdomarna: läs skyltarna och ha aldrig(!) mer shorts på dig under ett Spartanrace.
– Firade mitt livs första julafton utan mina föräldrar men har aldrig tidigare känt mig så välkommen och hemma någon annanstans.
– Vinkade farväl till mitt livs kärlek, om än för ”bara” två månader, och räknar redan dagarna tills han kommer hem igen och blir min sambo.

tva_lopp
Bilderna är tagna på exakt samma ställe, den ena på första loppet den andra ett par timmar, åtskilliga kilometer och hinder senare. Kan du gissa vilken som är vilken?

Så någon form av sammanfattning av 2016. Ett år som innehållit 12 OCR-lopp (6 Toughest, 1 Nordic Race, 3 SpartanRace och 2 VM-lopp) i sammanlagt 6 länder (Sverige, Norge, Danmark, England, Skottland, Kanada och Spanien). Men absolut viktigast och störst av allt, träffat och blivit tokigt kär i mannen i mitt liv, jag älskar dig Martin Simonsson.

Så vad önskar jag 2017 skall innehålla? Här finner du några av sakerna jag skall göra mitt bästa för att de skall hända. Här kommer min önskelista tillika målsättningar med nästa år (skriver man ner saker är det större sannonlikhet att de faktiskt händer):

  • Bli sambo med han med stort H och skapa vårt hem tillsammans (dessutom får vi en ny toppengranne på köpet)
  • Hitta nästa arbetsplats där jag känner rätt utmaning och rätt sammanhang, ha riktigt roligt på jobbet under 2017
  • Överleva och komma i mål i Vasaloppet
  • Hålla mig skadefri för att kunna lägga upp min OCR-säsong utan stress och begränsningar (få ordning på min dumma häl/ansträngda plantar fasciit).
  • Få kliva upp överst på pallen för första gången på ett OCR-lopp
  • Ställa upp i mitt andra VM och den här gången få kliva upp på pallen

Ser fram emot att få sätta tänderna i  2017. Bring it on. Jag är redo.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: