Race season is on – Göteborgsvarvet

Det slog mig när jag satte mig ned i tågstolen i fredags; ”Jag ska springa lopp imorgon, det absolut roligaste jag vet!”. Så jag firade det med att gå till bistron och köpa en kanelbulle i sann race-anda.

Jag tränar inte för loppen, jag tränar för att det är häftigt att utveckla kroppen och för stunden jag kan koppla bort. Däremot visar loppen så tydligt på resultatet av träningen. Eftersom jag inte har det i mig att pressa mig under träningspass är lopp också ett sätt för mig att testa mig på vad jag kan prestera. Det är såklart så mycket lättare när någon ser på. Framförallt är det jag älskar med loppen folkfesten. Det är mitt typ att av party. Likasinnade som älskar att röra på sig och tävla lite med sig själva. Fullt av människor längs banan som tycker det är viktigt att heja på vänner, familj, bekanta och främlingar när de tagit sig an en utmaning. Jag älskar det!

Anledningen till att jag sprang Göteborgsvarvet var att Anette på Göteborgs Stadsmission ringde mig i somras och undrade om jag ville vara med som ambassadör under varvet. Självklart. Så jag joinade de 900 andra löparna för Göteborgs Stadsmission för att stötta Stadsmissionens arbete med bl.a. unga och barn som lever i våra ekonomiska förhållanden.

Det en helt fantastisk känsla i att ha så många medlöpare, med samma syfte, runtom i banan. Jag rekommenderar verkligen att du joinar (även?) nästa år.

12513821_1142567415768438_3944436327412826624_o

..och psst… ni kan fortfarande bidra med en liten slant till min insamling.

Så hur gick loppet då?

Race Report från Sara Öhman Göteborgsvarvet 2016

Målet
Att låta 4:30 vara mitt ”sköntempo” är något jag satt upp för mig själv som mål för min löpning och när jag joinade Göteborgs Stadsmissions ambassadörer i augusti så tänkte jag att det kanske var denna gång jag skulle springa en halvmara på 1 h 40 min. När jag sedan i september sprang Stockholm Halvmarathon på 1 h 46 minuter, efter att ha löptränat som en tok i några månader, kändes 1 h 45 min som ett mer lämpat mål. Då jag inför denna säsong tränat betydligt mindre löpning än tidigare säsonger (och istället fokuserat på sånt som att lära mig simma och meditera på gymmet) kändes min förhoppning om 1 h 40 min väldigt avlägsen.

Formen
Att göra tunga och många marklyft två dagar innan kanske inte var det smartaste jag gjort i ett syfte att maxa under ett lopp. Det är ju sådant som på riktigt kan förstöra ett lopp. Visserligen är uppladdning av energi och väska viktigt, men jag tror helt ärligt att själva prestationen sitter i träningen inför snarare än exakt vad du äter och hur mycket du sovit dagarna innan – Sålänge du fått i dig tillräckligt med vätska och mat.

Men.. trots marklyft att jag inte sovit något den här veckan, avverkat en partykväll, och att min kropp är inte nöjd med stresspressen just nu så betraktade jag formen som god innan start.

Loppet
Efter att ha gått vilse i startområdet, inte hittat till Stadsmissionens häng, hoppat ur toalettkön (jättenödig) för att sedan kränga mig över staketet till startgrupp 12 sekunderna innan start så gav jag mig iväg på mitt livs första Göteborgsvarv med de andra i välgörenhetsgruppen. Det tog mig kanske tre kilometer innan jag lyckades övertala mig själv att jag kunde hålla mig från ett toa besök i två timmar till och jag satte sikte på att springa förbi tempohållarna på 1 h 45 min och aldrig låta dem komma ikapp mig under loppet.

Det sades innan vara ett trångt men härligt lopp och det stämde. Det var riktigt trångt på sina ställen (ca 70 % av loppet) och jag tror att jag aldrig haft så mycket avgränsningsbands-kontakt någon gång. Men WOW vilken stämning runt banan! Det var FULLT av påhejare hela vägen in i mål, helt magiskt att springa till. Anledningen till att jag gillar att springa Stockholm Halvmarathon är just glädjen runt spåret, men Göteborgare är som sagt lite goare. Det råder ingen tvekan om att jag springer Göteborgsvarvet igen.

Trots tjockt i spåret glädes jag åt den fina insikten om att mitt sköntempo låg på 4:35 under loppet. (Ja förresten, detta var första gången jag sprang med löparklocka det här året.. bra Sara). När jag kände på 4:20 kändes det OK, men jag vågade inte riktigt chansa i 21 km. Det kändes också tryggt att kunna hålla 5:10 över broarna och i backarna, alla skidbackar jag sprang i förra året har gett permanent resultat. Det var helt enkelt ett säkert lopp och jag lyckades med målet att ha det skönt och roligt på en bra tid.

Resultatet
1 h 42 min 2 sekunder. 2 minuter från min drömmåltid.

Nästa lopp

Först och främst; Jag är så OTROLIGT frustrerad över att jag BARA har ett lopp till bokat i år – Stockholm Marathon! Efter min mani mitt destruktiva 2015 har jag inte tillåtit mig själv att ens överväga att anmäla mig till fler lopp. Men vad falls, det är klart jag ska. Hiva fram listan – 2016 nu kör vi! 

Tack för Göteborgsvarvet 2016!

sara öhman stadsmissionen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: