Nykär i att springa

Har nog alltid haft något av en hatkärlek till löpning. Jag både älskar att springa, och behöver det för att må bra, inte minst psykiskt, men också varit frustrerad, känt mig långsam och undrat om det verkligen är någonting för mig. Haft perioder av mitt liv då all min träning bestod av löpning och andra perioder då jag inte löptränat alls.

Upptäckten av OCR gav mig också ny energi till löpträningen, plötsligt fanns det en anledning till att inte bara springa, utan att springa för att bli bättre på att springa. Min kärlek till skogen bidrog också till att löpningen fylldes med allt mer positiva känslor. Under de sista loppen förra säsongen blev det allt tydligare, jag måste bli en bättre löpare för att ha en chans inom OCR. Tanken var att vinterns träning skulle fokuseras på att bli en bättre löpare, men så kom skadan. Skadan som den 7:e december satte ett brutalt stopp för alla de planerna. 3 månader utan någon som helst löpning på foten, följt en av månad av rehabiliteringslöpning (nu pratar vi progression från 5 minuter på löpband).

När nu skadan äntligen släppt sitt grepp om mig känner jag mig aldrig så fri som när jag är ute och springer. Det är som om frihetskänslan som alltid funnits i löpning har förstärkts, eller som den likt ett batteri har laddats upp under hela skadeperioden och nu är fulladdad. Jag älskar det. Och är så otroligt inspirerad och motiverad att bli bättre, bli snabbare. Det har också slagit mig att jag aldrig tidigare haft ett strukturerat upplägg för hur min löpning skall bli bättre. Mer bara sprungit. Nu har jag en plan. Ett upplägg med olika typer av löpträning i kombination med ett anpassat styrkeprogram samt ett korrektivt upplägg för att stärka upp mina svagheter (inte minst min höft och min sätesmuskelatur som gör det svårt för mig att få fram höften tillräckligt långt i mitt löpsteg). Dessutom omringad och påhejad av bra folk (sjukt viktigt!) som hjälper mig framåt, som utmanar mig, bokstavligen drar mig runt på nya rundor eller hejar på mina intervallpass. TACK! Det gör det hela också väldigt spännande. Hur kommer min kropp att reagera på det nya upplägget, på den nya utmaningen, vad kommer att hända med min teknik, mitt flås,  min uthållighet och mitt tempo? Hur kommer det att göra mig till en bättre OCR-löpare?

En av styrkeövningarna som ingår i mitt styrkeupplägg - Stående höftextension med mediusaktivering för säte- och höftkontroll.
En av styrkeövningarna som ingår i mitt styrkeupplägg – Stående höftextension med mediusaktivering för säte- och höftkontroll.

Det här med intervallträning är nästan helt nytt för mig. I alla fall när det gäller löpning. Jag sprang något pass med backintervaller redan i somras men utöver det har jag mest tänkt ”det där borde man göra”. Annars har terrängen fått sätta mitt tempo. De senaste veckorna har intervaller varit ett stående moment i min träning. Det är intressant och se vad det faktiskt, och rätt fort, gör med tempot i kroppen. Hur det kräver en ny typ av pannben och mental styrka ifrån mig. Hur man hanterar sina tankar i den höga puls som den typ av träning innebär.

Den vanligaste frågan man får när man talar om för någon att man tränar löpning är ”Hur snabbt springer du milen?”. Det är en fråga som jag inte riktigt kan svara på. Jag springer inte längre en speciell distans. Och jag springer helst av allt i skogen, där terrängen varierar mycket och så också tempot. Och minns knappt senast jag sprang en relativt platt/flack mil på tid. Samtidigt har jag länge varit lite nyfiken på hur tempot i kroppen är nu jämfört med innan skadan, samt jämfört med min bästa löpform (har ett gammalt personligt rekord från Tjejmilen på 44,02 min från 2012). Tidigare idag skulle jag springa den sk. Grusåttan i Skatås, en relativt platt runda. Och då sträckan från parkeringen till själva rundan var ungefär en kilometer insåg jag att rundan skulle bli just en mil. Perfekt! Inte läge för någon maxning, men ett försök att trycka på lite extra och pusha mig själv mot en miltid. Första tre kilometerna kändes relativt tunga (där går det också något mer uppför) men efter det så lossnade det skönt i benen. Flåset var inte lika tungt och störande som under de senaste turerna och även pulsen var under relativ kontroll. Insåg någonstans efter 5-6 kilometer att jag skulle komma under 50 minuter och vid 8 km att jag med bra tempo sista två skulle bli ännu bättre.

Faktiskt riktigt nöjd med dagens tid. Inte minst ser jag fram emot att se vad som händer med tiden efter mer strukturerad löpträning. Under 45 borde vara möjligt igen eller hur?
Riktigt nöjd med dagens tid. Inte minst ser jag fram emot att se vad som händer med tiden efter mer strukturerad löpträning. Under 45 minuter borde vara möjligt igen eller hur?

Stannade klockan på 47 minuter och 49 sekunder, ett snittempo per kilometer på 4,47 min. Nästan lite förvånad. Det är ingen toppentid, men faktiskt betydligt mycket bättre än vad jag trodde jag hade i mig. En tid som ger mig energi att fortsätta framåt. Är allra mest nöjd med rundans utveckling, mina bästa kilometertider är mina sista (kilometer 9 – 4,22 min och kilometer 10 – 4,17 min), de sista 5 var alla snabbare än mina första 5. Detta är inga tider jag skriver för att jämföra mig med någon annan. De är tider som jag använder för mig själv. Att redan nu, bara någon vecka in i den mer strukturerade löpträningen, få känna resultat är grymt häftigt och motiverar mig till att fortsätta. Och vet ni vad? Om ett par veckor bor jag 4 meter ifrån starten på den här rundan!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: