Varför det tog mig 6 år att våga prova på Crossfit

”Jag tränar inte sådant som är jobbigt och vill inte tillhöra någon sekt” är ursäkter jag levererat på frågan om jag vill prova på crossfit.Men om sanningen ska fram har det nog inte varit (hela) sanningen till varför jag undvikit crossfit. Egentligen är det så att jag är rädd för att inte vara bäst på en gång och att faila en grupp. Den här veckan har Emma tagit med mig på resa tillsammans med hennes crossfitgäng på Crossfit Södermalm, så det är helt enkelt dags att släppa rädslorna.

Det var för sex år sedan jag först hörde om crossfit från Erik på en tweetup. Jag hade då precis lämnat att kunna hoppa högst i gruppträningssalen och börjat springa och lyfta vikter istället (ja, ish. Skivstängerna fick fortfarande vara i fred något år till). Det lät kul spännande och bra, men att behöva knyta sig an till en grupp var inget som lockade mig. Sedan gick åren jag lyfte massor av vikter, körde lean gains med J och började springa mer. Tanken på att träna med någon annan, och gå efter någon annans schema var helt otänkbart.

Träna när det är jobbigt, skada sig och samtidigt ingå i någon slags sekt – Ska det verkligen vara något? Göra övningar med konstiga namn, ”WOD”ar som inte alls betyder ”dagens träning” och fuska i chins verkade ju bara så knäppt. Säger vi. För det är väl ursäkter vi alla använder för att inte prova på den där träningsformen crossfit som alla pratar om?

Det är så lätt att skapa sina egna sanningar och leva efter dem utan att ifrågasätta. Då är det bra att man tillslut hamnar vid en punkt då man behöver ta tag i de där sanningarna och skaka om dem lite. För ett år sedan var allt bara ett stort kaos och jag började ifrågasätta allt med mig själv. Vi kan kalla det en tidig 30 årskris. Den mentala resan jag tagit mig igenom tror jag är vad som gjort mig redo att prova träningsformer som crossfit.

Jag vågar helt enkelt lite mer nu. Här är några av sakerna jag har vågat och som jag numer tycker att man ska våga.

3 saker att våga göra

Våga träna tillsammans

Det hela började med att min då bekanta Cecilia kom och hälsade på och undrade om vi inte kunde träna ihop. ”Jovisst” tänkte jag och vi hängde en stund på gymmet, lyfte lite vikter, svingade kettle bells och pratade om livet – Och det var JÄTTE härligt. Så passen ihop blev några fler och ledde till både utflykter och lopp tillsammans.

Numer tycker jag det är trist de kvällarna min granne Lina inte kan följa med mig ut och springa samt drar mig för de långa träningspassen jag inte hittar en träningskompis till. Får jag välja spenderar jag hellre en kväll med några kompisar på gymmet än tar en AW med dem.

Våga tillhöra en grupp

Jag ä-l-s-k-a-r att föra ihop människor. Jag gillar att umgås i grupper och se hur de formar sig. Jag får däremot lätt panik av förväntningarna från en grupp och blir stressad av att behöva anpassa mig till gruppens aktiviteter.

När jag var sådär jätteledsen förra året så började jag umgås mer med mina vänner, och plötsligt hade en liten grupp format sig. Det var kravlöst och det fanns alltid någon/några att umgås med. Ingen press, inget grupptryck och jag kunde vara precis mig själv. Innan det här hade jag nog trott att jag behövde hitta en grupp där alla fungerade precis som jag gör, och blivit besviken när jag inte lyckades hitta en sådan grupp att tillhöra. Efter det här har jag insett att det inte alls är nödvändigt, däremot är det nästan det fina med att tillhöra en grupp.

Våga prova saker du inte redan kan

Det absolut värsta min mamma och pappa har gjort är att säga att jag inte fick gå till tennisbanan förrän jag visat att jag verkligen ville genom att slå på en boll i snöre varje dag i en vecka. Jag var jättedålig och har sedan dess aldrig provat på racketsport igen. Inte heller något annat jag varit dålig på som jag  inte absolut behövt göra.

Att med Cecilias hjälp våga hoppa upp och klättra i rep och gå armgång började min upptäckarbana. I somras bad jag därför min mentala coach Johan att lära mig crawl. När jag låg där i vattnet, och försökte hämta mig efter kallsup på kallsup, lyckades jag knappt flyta. Jag har nog aldrig känt mig så dåligt på något i hela mitt liv. Men jag tog Johans övningar, försökte igen och igen, anmälde mig till en crawlkurs och snart ska jag simma Vansbrosimmet. Vinsten när man vågar är liksom tydlig.

Så, hur gör du för att våga?

Vill du prova på något som Crossfit och bli lite modigare? Här är mina tips på vägen:

  • Placera dig i ett sammanhang där det inte finns några alternativ – Att resa med ett crossfit team är nästan som att åka med ett gäng Arsenal fans på fotbollsresa. Det pratas inte om något annat än tävlingar, övningar/programmering och atleter. Vi äter för att träna och har crossfitdokumentärer som underhållning. Min plan att chilla och jobba medan de andra tränade föll efter 15 minuter.
  • Gör det bara – Ni minns när man stod på trampolinen när man var yngre? Det var peppande, det var läskigt, det var panikartat, det var kallt och sedan adrenalin- och glädjefyllt. Precis så är det med allt; Gör det bara och det är gjort.
  • Hitta en säker grupp – Är du som jag och tycker det här med grupper är lite läskigt så tycker jag du ska hitta en liten grupp du kan prova att känna dig trygg med. Emma, Karl, Arantza och Jocke är en helt perfekt sådan grupp.
  • Skaffa en EmmaEmma är min trygga person som jag litar på överallt annat. Säger hon att det går så går det.
  • Var snäll mot dig själv – Även när alla skriker på dig. Du gör det här bara för din egen skull.

Vad tycker fröken långdistanslöpning om crossfit?

6 år senare, allra sist på bollen, har jag vågat prova på crossfit. Så, var det så farligt som jag trodde?

När Emma skrev upp 100 situps och 100 air squats under passet som skulle göras i par (! jag ogillar parträning!) i lördags var jag redo att vända i dörren och gå hem. Dag 1 här på Malta hade jag världens jäkla träningsvärk av de där knäböjen utan vikt som tydligen hade totalmosat benen som annars klarar av att ta 115 kg i ett böj. Då skulle också ett pass avverkas på tid och alla var sådär påhejiga och skrikandes. Jag vill slänga skivstången på dem och gå ut ut den s.k. ”boxen”.

Igår när vi gick till The Box Crosstraining var jag riktigt pepp. Jag tänkte inte så mycket utan bara matade på likt jag blivit instruerad och försökte få till så många varv som möjligt på 20 minuter. Det där med ”amrap” passar nog mig bra.

crossfit södermalm malta resa

Kommer jag börja träna crossfit?

NEJ. 😀 Men jag provar gärna någongång ibland som omväxling. Jag ska trots allt slå några tider i löpning, börja med swimrun och triathlon samt göra en klassiker nästa år.

Klarar jag min hemliga utmaning?

Just ja! Jag bad Karl från PT365 att lära mig en äkta crossfitövning den här veckan. En såndär sak jag fuskat med tekniken big-time i och bara kompenserat med styrka. Om jag klarar denna utmaning får ni se på fredag på Instagram.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: