Jag springer igen – ödmjuk & frustrerad

Kroppen är förbannat cool. Jag har skrivit det tidigare (faktiskt mitt allra första inlägg här på bloggen handlar om just det) och jag kan bara fortsätta att konstatera samma sak. Den 7:e december skadade jag min fot, rejält, det är nu snart fyra månader sedan och jag känner fortfarande av skadan. Det har inte varit helt lätta månader. Och jag kan inte skylla allt på foten. Mycket har förändrats i mitt liv. Mycket har vänts upp och ner och mycket är just nu inte som jag önskade. Att vara skadad och inte kunna röra på mig som jag vill har gjort mig oerhört frustrerad, men samtidigt också ödmjuk. Ödmjuk och tacksam för kroppen och allt som den i vanliga fall gör det möjligt för mig att göra.

IMG_8487

Förra helgen sprang jag min första ”riktiga” löprunda utomhus sedan den där lördagen i början av december. Tillbaka (efter månader av rehab och återuppbyggnadsövningar) i samma skog som jag sprang i sist. Om vi för en stund bortser från att jag kände mig tung och att flåset var långt ifrån där jag önskade, så var det helt(!) magiskt. Solen sken, det var perfekt temperatur att springa i, jag hade trevligt sällskap (aka. välbehövlig draghjälp) och inte minst så hade jag skogen. Kände mig obeskrivligt fri. Smärtfri och fri i själen. Just då gjorde det ingenting att mitt liv utanför skogen fallit i bitar. För just där och då var jag bara lycklig. Och hel.

Det är en konstig blandad känsla att springa igen efter ett uppehåll och en skada. Delvis känner jag mig så tacksam och ödmjuk över att rörelsen återigen är möjligt för min kropp at genomföra. Att den via mitt löpsteg kan ta mig framåt i skog och mark, över berg och på smala stigar. Samtidigt är det en otroligt frustrerande känsla, känslan av att vara så långt ifrån den form jag var innan skadan. Känslan av att inte orka det som jag tidigare gjorde, att inte kunna springa upp för de backar jag tidigare kunde. Känna pulsen slå i taket redan vid det som tidigare var lättare belastning. Det gäller då att ständigt påminna mig själv om den där lyckliga känslan.

Jag vet att det kommer krävas mycket av mig för att ta mig tillbaka. Att jag trots mina försök att träna på flås och hålla uppe min kondition via alternativ konditionsträning såsom spinning har jag många pass kvar innan jag är på den nivå som jag önskar. Jag vet att jag kommer vara frustrerad och att jag stundtals kommer ifrågasätta varför jag utsätter mig för det här. Garanterat gråta ett par tårar. Och säga ett par fula ord. Men jag vet också att jag kommer att må så bra av att hitta tillbaka till skogen. Till känslan när fötterna rullar mellan stenarna på de smala stigarna, att känna de trampade barren svikta lätt under fötterna när jag springer i granskogen. Att komma upp på toppen av ett berg och kunna kika ut över landskapet som ligger nedanför. Att känna doften av blöta barr.

FullSizeRender
Bild från i somras.
IMG_7028
Bild från en av de sista turerna innan skadan.
Processed with VSCOcam with k2 preset
Ytterligare en bild från i somras.

Även att få känna känslan efter träningen. Endorfinkicken efter löpning är ojämförbar. Jag vet inte om jag talat om detta tidigare. Men jag har ett väldigt stort och starkt endorfinpåslag efter att jag tränat. Det gäller nästan all form av träning och jag får det också väldigt fort. De som inte känner mig tror inte jag blir trött av träningspassen när jag skrattar mer eller mindre direkt efteråt. Men det är inte det att jag inte är trött, för tro mig, det är(!) jag, det är endorfinkicken som gör mig lycklig och stundtals nästan hög. Allra störst endorfinpåslag får jag efter just ett löppass. I lördags upplevde jag ett av mina, om inte mitt livs allra, största träningslyckorus – den kicken var otrolig! Det var som om fyra månader av löpningslycka ville ut samtidigt.

Och avlutningsvis. Man blir ju som sagt bra på det man över på. Och äntligen kan jag återigen öva på att springa. Öva på att vara här och nu, öva på att känna mig fri igen – för att någon gång framöver också känna mig lycklig igen även utanför skogen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: