Till mina jämnåriga män

Män och kvinnor är olika. Hur vi än vänder det finns olika fysiska ting som gör att vi utvecklas på olika sätt. I min generation har vi även fostrats olika av samhället. Även om hur vi ser på manligt och kvinnligt förändras så har jag och mina jämnåriga män saker som skiljer oss åt.

Jag har alltid tyckt om att försöka haka på grabbgängen. Hos dagmamman gick vi på äventyr, i gymnasiet kollade vi actionfilm och satt med datorerna och byggde hemsidor och på senare tid gäller öl, hårdrock och träning (för att vara stereotypisk). En skön kontrast från det häng med tjejgäng och vänninor som jag haft/har.

Att växa upp är att samla på sig fler saker som gör dig till den du är. Vänner kommer att komma och gå i takt med att vi förändras. När det kommer till mina manvänner har det varit definierat på förhand att vi ska vara olika, därför finns inte pressen på att vi måste fungera ihop föralltid. Detta gör det mycket lättare att betrakta individer utan att ta in aspekten av vår relation. Så är det iallafall för mig.

Jag njuter (och har njutit) över att få ha varit med mina jämnåriga män genom flera skeden i livet, och hoppas på att få vara med om fler. Resan från buspojke, till självförverkligande testosterontyglande välmenande och upplevelsesökande ungkarlar till analytiska ansvarstagande män som sätter fokus mot nästa nivå är väldigt imponerande.

Vi är inte ens halvvägs dit (förhoppningsvis). Tack för att ni låter mig vara med och utmanar mig med våra olikheter!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: