Race report Axa Fjällmaraton 2015 – Vålådalen till Trivallen

För ett år sedan hade jag sprungit som längst 22 km asfalt och 4 km trail. Jag hade anmält mig till mitt första marathon som skulle ske i Aten den 9 november 2014. Innan den dagen kom hade jag anmält mig till Axa Fjällmaraton.

Trots att jag efter Athens Marathon tyckte att långdistans var onödigt sprang jag ändå Stockholm Marathon i maj, då chockade jag mig själv något med tiden 3:36:16. Efter det var det dags att nöta trail.

Jag minns mina första trailpass på över milen i april som svåra och tunga. Jag fick ont i fötterna, blev trött i knäna och vågade inte riktigt trycka på i rädsla för att ramla. Vetskapen om detta gör mig ändå rätt nöjd med min prestation igår, även om tävlingsmänniskan är besviken på att jag kom i mål på en så mycket sämre tid än så många andra.

7:07:04 blev resultatet, tillskillnad från mitt mål på 6:00:00.

sara öhman resultat axa fjällmaraton

Så var Axa Fjällmaraton 2015

Med vetskapen om 600 höjdmeter de första 7 kilometrarna gav jag mig iväg tillsammans med de andra 950 startande. Jag hade hört talas om köer men hade ändå aldrig kunnat föreställa mig om vad som väntade. Det kändes rätt lovande de första 3 kilometrarna som bestod av en bilväg upp på fjället då jag kunde hoppa förbi lite vandrande medtävlande, men när spångarna och stigarna kom var det kört. 1:44 tog den första milen, efter 14 km började trycket på stigarna lätta. Då gick det att trycka på lite till.

   
    
    

   Jag hade ätit rätt bra under föregående dag och under morgonen, så vid vätskestationen vid 16 km kände jag att allt var under kontroll efter sportdryck, två kanelbullar och ett toalettbesök. Sedan började leran och nya stigningar. LERA. Matstationen på 19 kilometer gav mig energi och vingar. Det kändes som om jag skuttade upp för den sista klättringen (bokstavligen) innan det började gå nedför efter 21 kilometerstoppen. Därifrån njöt jag över mina starka ben vägen på och tryckte på allt jag hade. Jag visste ju att Jesper väntade med en NOCCO vid Ottsjö.

  
  
Ottsjö var magiskt då man hade gått man-ur-huse för att heja på oss löpare.

Men sedan kom leran. En jäkla massa lera i stigen som förvandlats till en fjällbäck. Vi löpare delades upp i två grupper – De som försökte undvika leran och de som sket i den. Den senare var vinnarna så jag joinade den gruppen. Av någon anledning var jag nästan helt ensam under passagen till vätskekontrollen vid 33 kilometer. Det strålande humör jag hade i Ottsjö hade dämpats något när jag nådde fram till chokladbollar, kaffe och buljongen på den fina vallen.

Här hör jag ett medtävlande par säga ”Duuu… 10 km och oroväckande många höjdmeter kvar, vi ligger bara på 1400 m nu och loppet innehåller 2100 m”. Så gav vi oss iväg för den sista klättringen.

  

      
Mitt hopp vare ändå gott. Jag hade energi kvar och kände mig stark. Men så vände det vid 35 kilometer då jag något symboliskt blev jag biten av en geting. Vid 36 kilometer började min mage strejka rejält vilket jag försökte råda bot på genom att hålla tempot uppe ovanpå fjällets torra stigar. När jag såg toppen vid 37 kilometer tänkte jag ”Sista toppen, YES!” …men hade helt fel.

   

Här avskydde jag banläggaren lite..     
En brant klättring ner. Sedan en lång stigning uppåt. Det var inte många ord sagda från löparna som klättrade i den kyliga vinden och det nyss anlända regnet. Lagom till 39 kilometersmarkeringen började backen ner mot målet. I klättringen upp trodde jag att jag var helt tom på energi, men med motivationen att bli fri den jkla blåsten satte jag vart ner. Kände mig oerhört tacksam för att benen fortfarande kändes starka när jag skuttade förbi haltande medtävlande. Nu skulle jag inte stanna, inte alls.

Att två kilometer kan vara oändligt långa kände nog de flesta av oss på upploppet. Det enda jag kunde tänka på var att jag skulle plocka fler damer och satte sikte på varje toffs jag såg. Jag och killen som jag mött några gånger uppe på fjället svor till varandra ”Hur lång kan en kilometerjävel vara?!”. Till sist sa han åt mig ”Tryck på nu.” Och så gjorde jag det. Och så kom jag fram till Trivallen, hejarrop och hörde Bruce Dickinson sjunga ”Run to the hills”. En extra sväng, sedan såg jag Lars.. och sedan Jesper.. och så var jag i mål.

  
Jag är tveksam på att jag vill springa just Axa Fjällmaraton igen, men jag vill definitivt springa fler långa traillopp. Det var bra arrangerat, väldigt fin miljö men kanske väl många deltagare. Det var ont om härlig löpning, och det är ju ändå därför jag vill springa. Mer av ett äventyr än ett lopp.

Lärdomar inför kommande lopp

  • Var noga med maten – Jag misslyckades helt denna gång.
  • Mindre packning – Jag plockade en energi-gel och behövde inte mina extrakläder
  • Spring med en nära vän – Jag tycker om att göra saker själv, men det var rätt trist att inte ha någon att stångas och njuta med. Nästa gång vill jag varken vara själv eller springa med en bekant, då springer jag med en nära vän.
  • Mer trailträning – Jag är fortfarande väldigt feg på stigarna, även om jag märker hur mycket bättre min tekniska löpning blivit.  Mer lita på fötterna, mindre rädsla för (djup) lera.
  • Mindre lopp nästa gång  – Traillopp är som mysigast när de är mer intima. Ca max 300 deltagare istället för 1000 deltagare. Kanske mindre lera och trängsel då.

Har du något lopp du rekommenderar till mig?

Härnäst väntar Midnatsloppet 15/8, Tough Viking 29/8 och Tjejmilen 5/8. Innan det surf i Portugal med Emma!

3 Comments

Lägg till →

  1. Superintressant att få sportkommentarberättelser från loppen! Mera!!

    Gilla

  2. Grymt Sara! Jättekul att få läsa om loppet!

    Gilla

  3. Men åååh, vilken racerapport!
    Har precis bokat in mig till Axa, fast 27 km. Blir så pepp när jag läser om ditt lopp! 🙂

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: