Jag har hittat mitt ”varför”

Ett av de bästa råden för att skapa motivation till träning (eller egentligen till allting) är att besvara frågan ”Varför?”. Exempelvis är det lättare att spara pengar om man vet varför man sparar dem, vad man skall göra för de sparade pengarna. Har lyssnat till ett gäng olika ”experter” på området, och de många landar i att för att lyckas hålla motivationen uppe med sin träning så måste man hitta sitt eget ”varför”. Det räcker inte att någon annan säger åt dig att träna, att samhället sätter press eller vetskapen om att träning är bra för din hälsa. Så länge du inte har ett eget och tillräckligt starkt ”varför” så kommer träningen inte att bli av, i alla fall inte under en längre tid.

Iband vill man bar krypa ihop till en liten boll och sluta. Det är då "varför" är som absolut viktigast.
Ibland vill man bara krypa ihop till en liten boll och sluta. Det är då ”varför” är som absolut viktigast.

Jag har alltid besvarat mitt ”Varför?” med att jag älskar det som träning ger mig, inte bara efteråt (jag har ett väldigt stort och starkt endorfinpåslag, så starkt att många inte tror jag är trött efter träningspassen, vilket jag är – jag är bara samtidigt mer eller mindre ”hög” på mina endorfiner) utan även under träningspassen, jag mår så bra av att röra på mig, det är som om kroppen och huvudet kommer i balans då. Nästan allra bäst dagar då jag är (mentalt) trött. Jag har helt ärligt trott att detta ”varför” räcker för mig. För de har räckt för mig länge. Jag har tränat mer eller mindre hela mitt liv och har inga planer på att sluta. Men en dag för ett par månader sedan så hittade jag ett nytt, starkare och kompletterande ”varför”. Mitt nya ”varför” har kanske inte ökat min motivation, men på något sätt snarare givit min träning ett tydligare syfte.

Det är som om all den träning och de träningsformer jag redan innan detta fynd fyllde mitt liv med nu passar för att förbereda mig och göra mig till bättre på det jag vill. Min fystränare har länge ifrågasatt mina mål, önskat att jag skall berätta för honom vad jag vill med min träning – så att han kan hjälpa mig att nå dit. Jag har inte haft något bra svar. Förrän nu, först nu har jag svaret: OCR (Obstacle Course Race, eller på svenska känt som Hinderbana), att bli en bättre OCR löpare. Och ännu mer specifikt, kvalificera mig och ställa upp i VM nästa år (2016).

I freaking love(!) OCR! 😍 Distanser som förut verkade omöjliga blir möjliga med hjälp av hinder, endorfinkickar, lera och känslan av att kroppen är cool som klarar allt det här.
I freaking love(!) OCR! 😍 Distanser som förut verkade omöjliga blir möjliga med hjälp av hinder, endorfinkickar, lera och känslan av att kroppen är cool som klarar allt det här.

Nu är varje träningspass inte bara ett träningspass – utan står på något sätt grundat klarare i mitt syfte. De får mig närmare mitt mål. Jag har svårt att förklara mer än så. Det är snarare en känsla än något superkonkret. Men när motivationen tryter (för den gör den även hos mig som ÄLSKAR att träna), så finns mitt ”varför” där och påminner mig. Får mig att bita ihop där jag tidigare mesade, pressa mig själv hårdare där jag tidigare tänkte ge upp. Mitt nya kompletterande ”varför” gör att jag plötsligt springer de där intervallerna jag tidigare bara tänkte att jag skulle springa. De är detta ”varför” som gör att jag idag sprang 11 varv upp och ner ensam för en slalombacke på sommarens kanske varmaste(!?) dag när både benen och bröstet (får man någonsin tillräckligt bra kondition för att kunna hantera trappor och uppförsbackar?) skriker. Det är också detta ”varför” som jag gång på gång blir påmind hur cool kroppen är som klarar av detta – och som får mig att pusha mina gränser och få uppleva nya saker!

Dagens idé: Springa upp för Brudarebacken 10 gånger - blev 11 varv, drygt 9 km löpning och nästan 500 höjdmeter. Löpningen var stundtals inte(!) vacker, men jag sprang hela backarna och började inte gå trots att kroppen skrek åt mig att pausa.
Dagens ”strålande” idé: Springa upp för Brudarebacken 10 gånger – resultatet blev 11 varv, drygt 9 km löpning och nästan 500 höjdmeter. Löpningen var stundtals inte(!) vacker, men jag sprang upp för backen alla varven utan att börja gå en enda gång.

Tack OCR för att du har givit mig mitt ”varför”. ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: