En lördag längs Hälsingeleden

hälsingeleden traillöpningHela våren har jag längtat efter en tur längs Hälsingeleden. Insikten om hur otroligt skönt det är att springa i skogen är rätt ny för mig som tidigare tyckt att asfalten ger bättre träning då tempot är högre. Jag har alltid älskat att vara ute i skogen, men just löpningen har jag valt att göra på annat håll. När jag nu anammat traillöpningen fullt ut slog det mig rätt snart att jag har magiska skogar på (gamla) hemmaplan i Hälsingland.

Tillslut blev det dags. Dessutom fick jag Cecilia med mig som även hon är nyfrälst i traillöpning i skog. Taktiskt nog berättade jag inte för Cecilia hur lång tur jag planerat förrän hon satt i bilen påväg upp från Göteborg. Enligt min beräkning var det nämligen 50 km mellan Heden, Bollnäs, och Harsagården, Järvsö. Hade jag inte trott hon skulle klara det, trots att hon maxat 23 km i icke-så-kuperat tidigare, hade jag aldrig bjudit med henne. Hennes pannben är en god tillgång i alla turer och lopp.

Packningen bestod utav:

  • Hemmagjord energidryck i vätskefickan
  • Riskakor
  • Energibar
  • Saltgurka
  • Tunnbrödrulle

Längs Hälsingeleden fanns även källor att fylla på vattenförådet i. 

löpning längs hälsingeleden bollnäs

Vi hoppade in i skogen vid Hedenområdet i Bollnäs och efter att har klurat runt vid Bollegården satte vi fart in i skogen. Efter Fröste var stigarna helt magiska med fin tallskog, några kalhyggen och lite ung-skog. Lätt att springa och skön kupering. Detta höll i sig i stort sett hela vägen upp till Galven. Jag och Cecilia var helt lyriska över att ha funnit precis den upplevelse vi suktat efter.

Efter Galven, upp mot Acktjärbo, gick leden mest i rätt nyligen uppkörda traktorspår. I bitar var det rätt lerigt längs den lätt uppförlutande leden. Efter Acktjärbo, som vintertid är en bra central för skidspåren, blev traktorspåren mer igenvuxna och stigarna smalare. Vi blev allt mer oroliga över tätheten av träsk/myr-liknande underlag när vi passerade Möckelsbo men bestämde oss ändå för att fortsätta. Efter Nyvallen blev det nästan bara blött à la sjunka ner till vaderna och vår trippande löpning varade endast i ca 10 meter åt gången. När vi nådde Simeå-vägen bestämde vi oss därför att ta sista milen på grusvägen och ta sikte mot Fluren där vi blev upphämtade.

Någon karta hade vi inte införskaffat, jag tänkte naivt att jag skulle hitta i skogen jag är uppvuxen i samt att Hälsingeleden är så poppis att det skulle vara väl utmärkt var den gick. Jag hade fel. Det luriga med Hälsingeleden är nämligen att den är öppen både på sommar och vinter för två olika ändamål; vandring och skidåkning. Att hålla koll på dessa markeringar var rätt knepigt emellanåt, särskilt efter Acktjärbo.

Hälsingeleden sommarled traillöpning

8 timmar, 47 km (34 km löpning), blev slutresultatet för vår tur. Vi får helt enkelt ta Harsagården på skidor i vinter istället då vi på efterhand fick reda på att det blir ännu blötare den sista milen mot Harsagården.

Är du sugen på att springa Hälsingeleden (Bollnäs och uppåt) tycker jag att du ska planera att springa till Acktjärbo och vända – Det blir en tillräckligt fin tur! Annars är Bollegården – Galven en riktigt fin klassiker för vilken du bör planera ett stopp vid Galvensjön med bad och lunch. Fungerar för hela familjen!

Hälsingeleden Acktjärbo vila

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: